|

”Verkligen
inte!” säger Marie Sharp när en vän föreslår att
hon ska gå med i en bokcirkel nu när hon snart fyller
sextio. Marie har ingen lust att träna hjärncellerna.
Inte cykla genom Mongoliet, inte hoppa fallskärm. Hon
vill göra gamla saker, inte unga saker.
Hon gillar att bli äldre. Plötsligt öppnar sig nya möjligheter.
Hon tycker sig ha mer
gemensamt med dem som är tjugo år yngre än dem som är
femton år äldre, fast ändå upptas hennes tankar
mycket av det där med kroppens förfall. Hur får man på
sig strumpbyxorna när man inte kan balansera på ett
ben längre? Hon funderar på om hon ska ge upp sexlivet.
Man kan ju kompensera sig, t ex genom att bli förälskad
på nytt – i sonsonen. För nu har hon äntligen fått
ett barnbarn och bär alltid med sig en packe foton på
underverket!
Vresigt, skarpsinnigt, rörande och roligt blir det när
en kvinna på väg mot de sextio skriver dagbok, och många
i samma situation kommer att le igenkännande.
(Text och
bild från Albert
Bonniers förlags hemsida)
|