Familjen flyttade när hon var 3 år till ett hus på landet i Västergötland, de fem syskonen trivdes i det stora huset. De hade ett eget lekrum som var inrett med tåliga möbler och fullt av leksaker, böcker, pyssel och annat roligt som barn tycker om. Varje vecka åkte de till biblioteket i Borås och lånade en hel papplåda med böcker! Eva lekte också gärna bibliotek hemma i lekrummet.

När Eva var 12 år flyttade familjen igen, till en liten by i Halland. Det var en stor omställning för henne och hon trivdes inte alls. För att bearbeta flyttningen började Eva skriva. Dikter och berättelser spottades ur den gamla skrivmaskinen hon fått av sin pappa. Sen blev hon också intresserad av att måla och drömde ett tag om att bli konstnär. Eva gick ett par år på en hantverkarlinje i en folkhögskola och studerade sen litteratur och svenska på universitetet.

Eva menar att meningen med att skriva är att skriva. Och vill man bli författare gäller det bara att hitta sin egen skrivröst. Ofta krånglar vi till det för oss, precis som Eva säger att hon själv gjorde i början. Det var hennes dotter som slutligen gav henne inspiration att börja skriva böckerna om Hanna. Att det inte var krångligare att skriva än att ösa ur egna erfarenheter och upplevelser. Därtill har hon erfarenhet av två kulturer, den svenska och afrikanska, eftersom hon har varit gift och har barn med en man från Gambia. Detta återfinns i böckerna om Hanna, som riktar sig till 9-12 åringar.

Kompishjärtat

Klapp kram kyss