Pernilla har sin stora familj att tacka för att böckerna om Cornelia K. kom till. Hennes många syskon har lett till att hon omges av, som hon själv beskriver, "sju syskon, i en enda röra av helor och halvor och bonusar och sladdar". Den saliga röran ger henne ständigt nytt material att skriva om. Utan familjen hade det dessutom kunnat vara så att hon inte alls kommit in på författarbanan. För det var när hennes yngsta systrar var i slukaråldern och Pernilla inte hittade några roliga tjejböcker att köpa i present åt dem, som hon kände att det var läge för att försöka skriva en rolig tjejbok. Och att det kanske var läge för en anti-hjältinna, inte någon Pippi-look-alike eller superhjältinna som löser mordgåtor. Inte heller någon hästbok. Nej, huvudpersonen skulle vara lik henne själv, som hon mindes sig själv i den åldern. "Det vill säga livrädd för hästar, inte särskilt poetiskt lagd och inte det minsta Pippi-stark inuti. Utan nagelbitande, nojig, extremt självkritisk och försedd med ett humör som fick en berg- och dalbana att framstå som en filbunke" Pernilla Oljelund själv beskrivit Cornelia K.

Text: Nina Åbrandt

www.opal.se/forfattare/oljelund.html

www.forfattarcentrum.se

Cornelia har ingen koll. Varken på kärleken, på skolan, på vuxenvärlden, på sig själv eller – ja, på livet. Hur ska man kunna ha det, när det enda man är riktigt bra på är att oroa sig.

Cornelia Karlsson, ohyggligt deprimerad - jublande lycklig

Cornelia har det inte lätt, naglarna är nedbitna och killen hon är kär i är ihop med en äcklig tjej i parallellklassen.

Cornelia K - komplett förvirrad totalt fokuserad
Cornelia och Martin är ihop, kanske, tror Cornelia. Särskilt osäker blir hon när Sofiorna dyker upp och stör. Bästisen Tove hjälper Cornelia att utarbeta den ena planen efter den andra för hur de ska få rätt på om Martin verkligen är kär i henne. Det enda som krävs är att Cornelia är totalt fokuserad.