Välj språk: svenska | suomi | in english | Sök på sidan | Skriv ut

Stadsbiblioteket i Jakobstad - biblioteket i centrum

Upptäck serier

Sara Klemets: Yngves taggiga liv

Berättelsen är skriven och tecknad av Sara Klemets. Du kan läsa hela berättelsen under seriestrippen.

Klicka här så ser du teckningen i full storlek!

Yngves taggiga liv

Sara Klemets: Yngves taggiga liv

Igelkotten Yngve bor i tåget i skolparken. Han är tre år och är relativt nöjd med sitt liv. Varannan dag går han på bio, och varannan dag tar han en simtur i fontänen på torget. En dag hoppade han över simturen, och köpte en vårrulle istället. Han tyckte vårrullarna var så goda att han köpte en varje dag när han egentligen skulle simma.

Han blev fet och fick svårt att röra sig mellan skolparken och vårrullskiosken.

En dag flyttade han till en roskis utanför Halpa-Halli. Men han tyckte inte om kajorna som kom och pickade efter matrester på mornarna, så han flyttade ut igen. Han började tänka på sitt förra hem i skolparken och började längta tillbaka dit.

Men hur skulle han ta sig dit? Då kom han på att han kan simma 3 gånger om dagen i fontänen. Han började med detsamma, men orkade bara 5 simtag. Men han arbetade upp sig och snart simmade han som aldrig förr.

Nu hade han flyttat tillbaka till tåget i skolparken och fått en ny vän som hette Elsa. Yngve och Elsa gifte sig och fick 2 ungar, vars namn var Malte och Max.

Nu var Yngve 5 år gammal och började få gråa taggar. Men hade som mål att klättra upp i Strengbergsklockan och rista in sitt namn i minutvisaren. Han började klättra och han klättrade i 2 månader. När han kom upp såg han ända till Kokkola. Han skulle precis börja rista in sitt namn, när han kom på att han inte hade något att rista med. Han tänkte och funderade och kom på att han kunde använda en tagg att rista med.

När han kom ner for han till sitt hem i skolparken. Men när han kom dit var inte boet kvar! Han sökte efter Elsa och deras 2 pojkar, men hittade dem inte. Senare fick han veta, att Elsa, Malte och Max hade blivit påkörda. Han grät och saknade dem otroligt mycket.

Och till sist flyttade han till Kokkola för att han inte skulle bli påmind om dem hela tiden.