Viktor Sund
Viktor Sund föddes i Jakobstad 1891 och dog 1966. Han växte upp i Skata på Blockmakaregatan.
Han blev med åren en välkänd profil i stadsvimlet, för generationer av folkskolebarn känd som lärare, av många också som museiintendent och föreståndare för stadsbiblioteket. Han skulle komma att förestå biblioteket ända från 1920 till 1958, men arbetade redan före denna tid som hjälpreda där.
Viktor Sund var enda barnet till en ensamförsörjande mor och blev vid unga år ensam i livet. Ole Jakobsson, som har skrivit om Viktor Sund och hans liv och diktning i Jakobstads Tidning och dess jul- och hembygdsbilaga Pedersöre, fångar den unge Viktor Sund i följande rader i en artikel i JT 1966:
”Förhållandet mellan mor och son tycks ha varit mycket nära och hjärtligt. Gossen och ynglingen var livlig och glad samtidigt som han tidigt präglades av sin avvikande bakgrund, han blev ytterst känslig och i många sammanhang tillbakadragen. Moderns död hösten 1909 tyngde honom och störde hans skolgång för vilken modern hade gjort allt hon förmådde.”
1912 avlade Viktor Sund studentexamen. Efter att ha prövat på olika yrken kom han till Nykarleby seminarium där han fick sin folkskollärarexamen 1914.
Jakobsson noterar att Sund fyllde sitt liv med hårt arbete. Utöver arbetet vid biblioteket var han under första världskrigets oroliga år också journalist, lärare och diktare. Parallellt med arbetet på biblioteket var han senare ansvarig för museet åren 1920-1958 och klasslärare i Jakobstads svenska folkskola (det som i dag kallas Lagmans skola) åren 1922-54. ”En nästan ofattbar arbetsbörda”, konstaterar Jakobsson.
Vida känt är att det är Viktor Sund som skrivit ”Där björkarna susa”, den vackra dikt som blivit en populär och folkkär sång i Oskar Merikantos tonsättning. Dikten heter ju egentligen ”Folkvisa” och ingår i ”Skymningsriket”, den diktsamling som Sund debuterade med på Söderströms förlag 1915. Diktsamlingen fick en del positiv kritik i pressen, men den nedgörande kritik som Arvid Mörne levererade i Dagens Press i Helsingfors sårade Viktor Sund djupt och var kanske den avgörande orsaken till att han inte återkom med någon diktsamling. Han fortsatte dock att skriva och gjorde uppmärksammade insatser med festdikten till folkskolans 75-årsfest 1948 och texten till kantaten vid staden 300-årsjubiléum 1952. Den senare tonsatt av Sigurd Snåre.
Ett forum som Sund genom åren kom att publicera sig i var JT-bilagan Pedersöre. Julen 1973, det år Jakobstads Tidning fyllde 75 år, ägnades hela Pedersöre åt ett urval av Viktor Sunds diktning redigerat av Ole Jakobsson som si sin inledning skrev att tidningen på detta sätt ville hylla minnet av ”en särpräglad kulturpersonlighet.” Det var det första större urvalet av Viktor Sunds diktning. Senare skulle staden Jakobstad också utge ”Skymningsriket” i nytryck.
Viktor Sunds litterära kvarlåtenskap finns idag i Jakobstads museums arkiv och det kan noteras att tonsättningarna av ”Där björkarna susa” fortfarande ger staden årligt royalty i form av utförandeersättningar. Bildkonsten låg också Viktor Sund varmt om hjärtat och kring hans efterlämnade konstsamling grundade staden redan på åttiotalet ”Viktor Sunds konstmuseum.” Ännu har man dock inte förmått ge detta museum någon fysisk miljö att verka i. Viktor Sunds hem vid Blockmakaregatan på Skata har staden dock pietetsfullt renoverat och den lilla röda stugan kan nu användas som en inspirerande miljö för litterära träffar och andra kulturella ändamål.
Minnet av Viktor Sund, hans diktning och övriga livsgärning lever fortfarande i Jakobstad.
Jan Kronholm i Hundra år för boken = Sata vuotta kirjan hyväksi. Stadsbiblioteket i Jakobstad/Pietarsaaren kaupunginkirjasto 1900-2000. Jan Kronholm, Kerstin Rindell.