Kerstin Rindell - titeldikter
2006
Från liten pojk till grånad veteran.
Drömmarna och sorgen
Tillsammans,
vi slogs och blödde,
med döden i hälarna.
Nu vill jag sjunga dig vilda sånger.
Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet.
Sucka mitt hjärta men brist dock ej!
En hjälte från vår tid,
här i orkanens blinda öga.
Mannen i havet,
mannen som dog som en lax
Har du sett öknen blomma.
Där vi en gång gått,
i min fars fotspår
(på) jordelivets dunkla stig.
1996
Överstinnan och syntetisatorn,
i skuggan av S:t Petersburg.
Kärlekens teater.
En lycklig mänska,
men Marx menade motsatsen
Vildmannen och vargkvinnan.
Bryta upp,
hand i hand,
ständigt vidare.
Från paradiset till främsta linjen.
Den förvirrade äventyraren.
Pang, pang du är död,
skjut int eget folk.
Gör mig levande igen.
Den finska mannens sorg.
1988
Barnen i spegeln
med tungorna hängande.
Kärleksbarn,
inget större besvär.
Kyssar och örfilar.
Lämna mig aldrig,
jag vill leva ditt liv.
Gråt ej mer min älskling
Vilken hand vill du ha?
Men tiden går.
Ingen lycklig kärlek.
Frostbitet
Bilder brister vita,
till saknadens lov
Den förlorade sommaren.
Alla träd väntar fåglar.
Grå är hoppets färg
Denna långa dag,
detta korta liv.
1987
Gnistor av mitt liv
Jag lever,
mina bästa dagar.
På vindens villkor,
livet är ett i vinden vacklande hus
Ser du dem inte,
pianobärarna?
Resa med lätt bagage.
Detta är deras stad,
vid världens ände.
Fem skott i senaten.
Kejsarinnans hovdam,
två år i rysk fångenskap.
Mellan rojalism och rysshat.
De sista åren.
Hur flickor blir kloka
Herman, min Herman,
ömt älskade.
Falsk som vatten.
År av kärlek och sorg.
Skymningen faller blå,
låt kärleken leva.