Min pelare

Det finns
en pelare i huset
som borde få bära
mitt namn
och vara min
en alldeles egen pelare

Jag har dansat runt den
i glädje
och berättat varför jag är glad

Jag har smekt
över marmorbitarna
i stilla lycka
och inte sagt något alls

Jag har kramat
hela pelaren
i desperat längtan
efter kärlek
och sagt alldeles för mycket
till andra

Den pelaren är min
och den ska bära mitt namn
långt efter det
att jag själv försvunnit
ur huset

Så länge den står där
och håller upp huset
ser den till
att jag också står
på mina ben

svärandes ibland
arg ibland
gråtande någon gång

men jag står på mina ben
så länge den finns där

© Sol-Britt Finnäs
5.8.2005